Om lokala nyheter och samtal

För ett par veckor sedan hade lokaltidningen ett uppslag om sommarens festivaler på nöjessidorna. En standardgrej gjord av TT. Örebros egen festival, eller rättare sagt det stora musikmötet Live at Heart var inte med. Inte heller några andra av de små festivaler som arrangeras i regionen. Samtidigt som som lokaltidningens chef säger att de satsar på lokala nyheter.

Igår kom nyheten att TV4 lägger ned sina lokala nyheter. För att kunna producera högkvalitativa nyheter även i framtiden, säger bolaget. Okej? Även SVT strukturerar ju om sedan ett antal år och även de nyheterna är nog borta om ett par år. Vi får hoppas på Sveriges Radio.

Det pratas mycket lokala nyheters värde i teorin, men det pratet resulterar sällan i praktiken. Visst, det startas tidningar ibland, men mest för att någon entreprenör vill tjäna pengar på att sälja annonser. Inga fel i det, men jag vill läsa ambitiösa berättelser om människor. Kvinnor och män som gör saker som påverkar mig och samhället jag lever i. De finns även här nämligen. Inte bara i Stockholm eller Göteborg och Malmö. Jag är dock lite osäker på att vi är tillräckligt många som vill det. När jag tittar på delningar i mina flöden i sociala medier är det ganska sällan ändå som lokala nyheter sprids brett. När jag tittar i loggen för Gilla Örebro konstaterar jag i stort sett ingen läser det som skrivs här.

Jag levde i tio år i en kommun i Södra Stockholm. Där fanns inga lokala nyheter. Kommunen, med 100 000 invånare låg helt i medieskugga. Eller ja, det fanns den lokala Mitt i-tidningen, men den var mer som ett andra klassens annonsblad i den stad jag flyttade till, Örebro. Nu ser jag att lokalnyheterna monteras ned. Bit för bit även här. Det är inte bra, tror jag. Det riskerar att göra samtalet om oss och platsen vi lever på mindre angeläget. Det riskerar att begränsa det samtalet till allt färre. Och min erfarenhet efter att ha levt på en sådan plats är att det försvårar utveckling. Vi människor fattar klokare beslut och hjälper varandra mer när vi delar en gemensam historia. Och pratar om det.

Om vi vill ha lokala nyheter måste vi vara beredda att betala för dem. Då kommer kvinnor och män med ambitioner att berätta om oss och vår plats få råd att göra det. Så frågan är – är vi beredda att betala? Vill vi läsa, lyssna och titta?

Med de frågorna lämnar jag Gilla Örebro. Det här är ett samtal som aldrig fått fart på riktigt och jag måste prioritera andra saker i mitt liv. Det som skrivits kommer att finnas kvar, men Facebook-gruppen kommer att avslutas inom kort. Tack till dig som skrivit, läst och diskuterat. Det var inspirerande.

Kärleken till en stad som heter Örebro är tydlig på galan som bär dess namn

idrottsledare_9511

Malika Bouallala, Örebro Multibasket klubb, Årets idrottsledare på Örebrogalan.

 

Jag har varit på Örebrogalan. Något jag sett fram emot ett par år nu. Med höga förväntningar eftersom jag vet att vi har fantastiska kreatörer, producenter, moderatorer, tekniker och andra som håller högsta klass när det gäller event och galor.

Eftermiddagens pass på Hjalmar Bergmanteatern följdes av nästan 500 människor. Strålande föredrag och klokheter med Tina Thörner och Meg Tivéus och samtal med världsklassentreprenörer som Jens Bergensten och Lena Björck gjorde mig glad och inspirerad. Smarta, moderna företagare som tänker – och framför allt agerar – hållbart. Dessutom presentationer av de olika nominerade företagen som fick mina tankar att vandra iväg åt samma håll.

Vilka företag. Härligt att de finns i Örebro.

Senare på kvällen dags för själva galakvällen. Tillsammans med 750 andra njöt jag av god mat och fint sällskap på Conventum. Oerhört proffsigt arrangerat och briljant lett av Pernilla Månsson Colt. Vi togs igenom ett program där tolv olika priser delades ut. Återigen inspirerande och värmande att höra motiveringar och se reaktioner. Tänk så mycket kloka människor det finns i Örebro.

Musikstaden Örebro manifesterades ikväll. Och det kändes förstås toppen när det som jag hävdar är Örebros mest kända varumärke och största exportframgång – Millencolin – klev upp på scen och spelade ”E20 Norr” och ”Shut you out”. Dessutom musik med Mathias Lilja och Clas Olofsson, Eva Eastwood och unga artister som fortfarande går på gymnasiet. Livemusiken lyfte galan.

Jag gick hem till Hamnplan och kände mig glad och tacksam. Blev lite nyförälskad i min stad igen. Och tänk, när nomineringsgrupperna och kriterierna utvecklas tillräckligt bra så att även kvinnor kan få ta emot priser – då kommer den här galan kännas som världens viktigaste. För det håller inte att bara två av tolv pristagare är kvinnor. Eller hur? Inte minst med tanke på att ordet hen användes under galan. Alla överlevde den användningen och jag vet att arrangörerna bakom galan arbetar medvetet med att få de som röstar fram vinnarna att utveckla sina arbetssätt.

Örebrogalan har kritiserats för den sneda fördelningen av priser. Kanske behöver kriterierna utvecklas för att en bredare mångfald rent generellt ska uppnås. Jag ser fram emot den utvecklingen. För i år tackar jag arrangörer, pristagare och alla som är med och gör Örebro bättre. Tack. Att vår stad utvecklas som den gör just nu är rättvist.

Örebrogalan är en bra grej. Hoppas att ännu fler vill vara med nästa år.

Läs mer om pristagarna och se bilder från galan på Facebook.

Panelsamtal

Jon Forssell, Lena Björck och Jens Bergensten i samtal på Örebrogalans eftermiddagspass.

mc_9726

Millencolin, Örebros finest, överraskade med ett gästspel på Örebrogalan.

Meg Tivéus

Meg Tivéus inspirerade många under sitt föredrag.

auddly_9599

Auddly AB, Niclas Molinder och Daniel Hagenfeldt tog hem två priser på Örebrogalan.

Örebro och världen

Skärmavbild 2014-02-19 kl. 21.13.04

Det bor 7300 000 000 människor i världen. I Sverige bor ungefär 9 miljoner av dem. Lite drygt 1 promille av världens totala befolkning alltså. I Örebro är vi 140 000 barn, kvinnor och män. 1,5 procent av Sveriges befolkning och knappt en felmarginal när det gäller jordens befolkning.

Vi finns nästan inte, globalt sett. Skulle vår stad utplånas i morgon skulle världens befolkning kanske inte ens märka det. Vi lär inte klara av att åstadkomma en hållbar utveckling på egen hand. Vi behöver hjälp av andra.

Därför är jag väldigt glad för att Örebro skickar representanter till världens största fastighetsmässa, MIPIM i Cannes. Där kommer de verka för att människor med resurser, från andra delar av världen, ska komma till vår plats med sina resurser för att hjälpa oss att skapa möjligheter i form av investeringar och etableringar som skapar jobb, bostäder, företag och annat som vi behöver för att utvecklas och överleva.

De här människorna lär inte komma till Örebro spontant. Därför behöver vi vara där de finns. Världens största fastighetsmässa är en bra plats för Örebro att synas på. Och tänk vilken tur att vi får finnas där, trots att vi globalt sett knappast finns. Bra jobbat av er som ser till att Örebro fortsätter vara en viktig del av Stockholm, Mälardalen och Sverige.

NA skriver om MIPIM och frågar sina läsare om kommunen gör rätt som åker till Cannes. Där verkar som att de flesta inte tycker som jag. Åtminstone de som svarat på frågan genom att rösta ja eller nej.

Det fick mig att tänka igen. Pratar vi tillräckligt om Örebro och världen?

 

En perfekt dag

Untitled-1

Ett nattligt snöfall. En promenad med älsklingen och hunden i Sommarro. Ett varv i second hand-utbudet på Norrcity med familjen. Tre underbara hyllor på Kavalkad (beslutet får mogna fram). Fyra söta bakverk och en stark cappuccino på Rosalis Deli på Järntorget. Ett par sköna meningsutbyten med briljante Örebroberättaren Pelle Blohm. Två konserter på Rosengrens ikväll med artisterna Adrijana och Live at Heart-stipendiaten Louise Lemón (bilden tog jag under Live at Heart 2013) arrangerade av förnyarna Johannes Nilsson och Anders Damberg. En konsertkväll i sällskap med stora barnet.

I all enkelhet en fin dag. En sån där stund på jorden när Örebro känns perfekt.

Nya musikmöten

FWR_7955

Ikväll var jag på Folk at Heart. Den allra första kvällen. Scandic Grand Hotel fylldes av musiker och musikanter som spelade på akustiska instrument. På scener, i lobbyn, i korridorer och hotellrum. Folkmusik, blues, country, reggae och annan rotad musik. Från olika delar av Sverige och världen kom de. Till min hemstad.

Det är som att Live at Heart fått en lillasyster. En festival koncentrerad till en och samma plats och med en fantastiskt härlig grej det här med akustiska spelningar i hotellrum fram på natten. Jag såg intima sköna uppträdanden av framtidsnamnet Mathilda Wahlstedt, albumaktuella Mathias Lilja, vemodigt fina Meadows ever Bleeding och en hejdlöst svängig orkester vid namn Country of Origin. Dessutom avspänd plock med Olle Unenge. Sittandes i sängar eller ståendes inklämd i något hörn.

Bakom Folk at Heart står Anders Damberg och Andreas Svensson. Till sin hjälp har de engagerade musikälskare som ser till att de här galna projekten får liv. Människor som Kristin Wester, Benke Wahlstedt, Annica Brennander och många, många andra. Och ju oftare jag går ut och är med i de här arrangemangen desto mer bekant blir jag med den återkommande publiken.

Det svänger om livescenen i Örebro. Trots att den fortfarande saknar just en scen. Alltså blir de här musikmötena något större, mänskligare och mycket hjärtligare. Ni som lägger ned själ, hjärta och pengar i detta förändrar staden. Tack för det.

FWR_7793

FWR_7970

FWR_7890

Fler bilder på Facebook

Vad vill du?

Det är lätt att vara MOT. Kanske lite för lätt. Idag hålls en manifestation mot våld på Stortorget. Det är förstås fint. Tack till er som tagit initiativ till det. Jag hoppas att så många som möjligt går dit.

Efteråt hoppas jag att vi kan gå vidare. Starta ett samtal om det vi är FÖR. En manifestation om det självklara – alltså att vi inte är våldsamma – blir ännu bättre om den övergår i ett stort, brett och djupt samtal om vad du och jag är för. Vad vill du att Örebro ska stå för? Vad vill jag göra för att alla människors lika värde blir självklart och tydligt här i Sveriges bästa mötesstad?

För det är inte så idag. Och det lär inte bli det om vi nöjer oss med att manifestera mot olika självklara saker. Vi behöver ta ett par steg till.

Därför vill jag veta hur vi kan föra det samtalet. Vad vill du? Vad är viktigt för dig? Hur skulle samhället utvecklas om du fick bestämma? 2014 går vi in i en valrörelse. En viktig valrörelse. Jag tror att det skulle vara väldigt bra om just den här valrörelsen bryter den trend med negativ argumentation jag tycker mig sett under min livstid. Argumentation och diskussion har handlat allt mer om att såga, dissa, håna, förlöjliga och härska. Ett tydligt resultat av detta är att det partiet som vuxit mest i svensk politik de senaste tjugo åren – Sverigedemokraterna – mest vunnit sina framgångar genom berätta vad de INTE vill. Men hur många vet egentligen vad de vill? Många politiskt förtroendevalda jobbar på det här sättet idag. Synd. Jag vill hellre läsa smart formulerade tweets om vad fullmäktigeledamöter vill med sina egna idéer, än tokroliga sågningar av motståndarna.

Vi kan inte bygga ett samhälle, eller överhuvudtaget utveckla något hållbart om alla ska vara motståndare i opposition hela tiden. Jag är övertygad om att om du, jag, våra syskon, barn och föräldrar, vänner och kära ska ha någon chans att bygga ett framtida Örebro som utvecklas hållbart… då behöver vi på något sätt mötas i ett samtal och skapa en stark majoritet av människor som är för demokrati, respekt och alla människors lika värde.

Det är värt att manifestera för. Varje dag. Ett samtal där alla måste få vara välkomna. Inte minst barnen.

Vad vill du?

Snacka stad: Barnen är bäst

snackastad

Rikssalen är fullsatt. Kvinnor och män som på olika sätt jobbar med, eller är engagerade i, stadens utveckling har samlats. Här finns arkitekter, samhällsplanerare, fastighetsägare, entreprenörer, lärare, politiskt förtroendevalda, tjänstemän och andra. Just idag känns det som att de flesta är lite extra intresserade.

snackastad2I dag får vi lyssna på barn och ungdomar. Två barn från förskolan Blåklinten berättar målande med hjälp av sin ateljérista Karin om några stora och tydliga kartor de ritat över staden. En av de griper tag i mig lite extra. Det är ett stort pappersark som är fullt av vägar, filer och parkeringsplatser. Längst upp, liksom i marginalen, ligger Örebro slott. Centrum av staden, förpassat till utkanten av trafiken. Så ser jag den kartan, även om jag inte kan vara säker på att det var så den ritades. Men, det väcker tankar inne i mig.

Två killar som går i andra klass kopplar in en iPad och visar en stad de håller på att bygga i Minecraft. Med en fascinerande självklarhet visar de sina skapelser. Hus, bastu, kungligt finhus, ett stort fartyg och ett väldigt högt hotell. Det är mycket vatten och vyer. En stad som är under utveckling. Inspirerande.

Ett gäng elever från Risbergska visar en film de producerat. En film där unga människor berättar om sitt Örebro. Igen slås jag av hur viktigt det är att vi pratar om de här sakerna. Håller det offentliga rummet, stadens torg, parker, trottoarer och mötesplatser på att sluta vara relevant för unga människor? Känner sig ungdomar respekterade i mötet med oss andra?

En grupp ungdomar från estetprogrammet på Karoliska skolan som arbetat tillsammans med konstnären Stefan och bildläraren Nina visade sin modell och Vision Olaigatan. De har arbetat i olika grupper och presenterat ett spännande förslag på hur denna pulsåder skulle kunna gestaltas. Det var mycket intressant att lyssna på ungdomarnas samtal om hur de kommit fram till sin vision.

De närmare hundra deltagarna diskuterade sedan två övergripande frågeställningar:

Om du fick bestämma helt själv, vad skulle du göra med staden för att den ska bli bättre?

Om du fick bestämma helt om en särskild plats i staden, inomhus eller utomhus, vilken skulle det vara? Vad skulle du göra med den?

Dessutom kunde deltagarna sätta nålar på en Örebrokarta (i form av ett enormt flygfoto) för att markera sina favoritplatser. En röd tråd, eller kanske snarare blå, var vattnet. För mig blev det väldigt uppenbart hur viktigt vattnet är för många människor. Det återkom i barnen och ungdomarnas berättelser, och syntes också tydligt när vi andra svarade på frågor och placerade nålar på karta.

Innan vi avslutade hann vi dessutom höra ett kort men väldigt innehållsrikt föredrag om demokrati, det offentliga rummet och gatukonsten, signerat Tobias Barenthin Lindblad. Mycket inspirerande och jag tänker att vi nog behöver samtal som Snacka stad väldigt mycket just nu.

Jag tycker mycket om Snacka stad. Det är ett innehållsrikt, modigt, spänstigt och inspirerande samtal som utvecklas just nu. Jag är tacksam till att Stadsbyggnadskontoret, Sweco och White arkitekter tagit initiativ till det och att allt fler bjuds in och tar del av de diskussioner som förs. Vi behöver det här samtalet och jag ser fram emot att barn och unga blir en del av det på ett mer långsiktigt sätt. Jag tror att det är möjligt när det finns kloka och inbjudande arkitekter som Jonas Kjellander i samtalet.

Vi har inget att förlora på att lyssna mer på barn och ungdomar. De ska leva i framtidens Örebro. En stad som är bra för barn kommer att vara bra för oss alla. Det är inte så svårt. Vi kan börja med att läsa och förstå FN:s barnkonvention och erkänna att den gäller även här.

Snacka stad. En grej att dubbelgilla.

Stadens vardagsrum

Jag gillar att Örebro har en allt mer utvecklad hotellkultur. Att våra hotell allt oftare och på olika sätt blir stadens vardagsrum. Igår var jag på smygpremiär av Clarion Hotels och Marcus Samuelssons gemensamma koncept Kitchen & Table. Ny inredning, ny meny och nygammal skön känsla i ett rum fyllt av sköna människor. Ett bra koncept. Jag trivs bra där på Clarion. Här äter jag gärna frukost, går på möten och under Live at Heart är Clarion Hotel något av ett nav för mig. Personalen, med genuint fantastiske Patrik Hanberger i spetsen, har skapat en av de allra skönaste mötesplatserna i Örebro. Här finns plats för många och här har jag fått många idéer.

Inser (igen) att jag borde hänga mer på hotell. Även här hemma. Möten är bra. I stadens vardagsrum finns plats för de där mötena.

Vi ses ikväll!

1234351_366985506738175_60747291_n

Vi ses nånstans där det spelas bra livemusik. Nya och onya. Gamla och unga. Kända och nykända och okända. Jag är helt betagen över hur Live at Heart förändrar min hemstad just nu. Går inte riktigt att beskriva. Som att leva i en världsmetropol av kärlek där människor bara är glada, öppna och generösa. Där människor är sig själva. Hela tiden till levande musik. Nu också med ett strålande fint sensommarväder.

Jag älskar det. Igår kväll avslutade jag min festivalkväll tillsammans med många andra i lobbyn på Scandic Grand där fyra slynglar från Camden/London spelade folk/britpop/gypsy så svängigt att det svartnade. Känslan i den lobbyn just då var fin. Ikväll planerar jag att avsluta på samma ställe när Louise Lemón ställer sig på scen och sjunger svarta ballader.

Vi ses därute.

 

Min vecka med Live at Heart


Live at Heart är här. Jag vill rekommendera några saker. Först tio saker jag inte tänker missa.

  1. Vimlet, tumlandet och känslan av att kunna gå var som helst och hänga med sköna människor och lyssna på livemusik.
  2. Världsklasstalarna Bijoy Goswami, Elliott Adams och Jay Frank, samt panelerna om näringslivsutveckling och kultur. Seminarier på en nivå vi inte är bortskämda med i Örebro eller i Sverige.
  3. The Din – svängiga britter
  4. Basko Believes – Är Johan Örjansson Sveriges bästa låtskrivare?
  5. Country of Origin – Bandet jag liksom jagat hela sommaren.
  6. Louise Lemón – Mördarballader och mörker. Finaste musiken på hela veckan?
  7. Halden Electric – Några fantastiska musiker från Norge gjorde förra årets bästa spelning. Kanske också årets.
  8. Den nya jazzscenen på Scandic – nya initiativ ska belönas.
  9. Lobbyhänget – alla medverkande hotell som har musiker, bransch och andra gäster i skön blandning kommer vara internationella minimetropoler de här dagarna. Perfekt att hänga i den miljön.
  10. EM-kvalet mellan fotbollsmännen från Sverige och Irland. Eller jo, den kommer jag missa. För då är det musik som gäller!

Seminarier
Seminarierna under onsdagen och torsdagen är fantastiska. Då lite mer för oss som är allmänt intresserade av samhällsutveckling, kultur, näringsliv och sånt. Själv leder jag ett samtal om kulturen i Örebro på onsdagkvällen och kommer få chansen att samtala på tu man hand med genomsympatiske Coste Apetrea. Stjärngitarrist, Björne-kompositör och klokman. Förvisso på scen en tidig fredag eftermiddag men jag ser verkligen fram emot samtalet. Kom och lyssna. Kolla in hela seminarieprogrammet på http://www.liveatheart.se/2013/seminarier

Musiken
Det skulle bli en spellista i Spotify, men får bli en långt nördig rekommenadtionstext istället. Banden jag vill se under Live at Heart. Kommer förstås inte funka, men här kommer en lång lista från A till Ö:

Adrijana
Låten gör allt för mig. Det där vill jag se. Lyssna själv. http://www.liveatheart.se/2013/artister/adrijana

Albin Larslin och Den Arktiska Expeditionen
Värländsk slyngelpop. Glädje låter det som. Tänker på Håkan. Och The Clash. Eller Florence Valentin. Det svänger. http://www.liveatheart.se/2013/artister/albin-larslin-och-den-arktiska-expeditionen

Alexandra Ravald
Lättlyssnat och allvarsamt. Jazzigt och tillbakalutat.
http://www.liveatheart.se/2013/artister/alexandra-ravald

Alissa Isakovic
Visst växer den här talangen ur Örebro snart? http://www.liveatheart.se/2013/artister/alissa-isakoivc

The Animation
Oj. Oj. Oj. Inte sedan jag hörde ”If you tolerate this your children will be next” med Manic Street Preachers för första gången har jag fallit lika hårt för en pretto-yvig låt lika hårt som jag gjorde när jag lyssnad på ”Overboard” med The Animation för första gången. Episkt på ett sätt som får mig att levitera om jag blundar när jag lyssnar. Om jag bara får se en grej på Live at Heart i år så blir det The Animation. Brittiskt vulgostor musik besläktad med Mansun, Manics, tidiga Radiohead och sånt jag älskade på nittiotalet. http://open.spotify.com/artist/70dv6NcTpn3L0Pvt5tYXuG

Meh….bandet hoppade av. Trist.

Asteroid
Okej, jag kanske är lite jävig, men Johannes Nilsson är en sjukt svängig basist och som alla vet är det ju basisten man vill se. Särskilt när basisten har en snygg bas. http://www.liveatheart.se/2013/artister/asteroid

Audiofender
Killen som klev in i skivbutiken och bjöd in sig själv på audition och kom med i programmet. Klart jag måste se honom. http://www.liveatheart.se/2013/artister/audiofender

Barbara Lamb
Hur mycket kan en kvinna och en fiol egentligen låta? Det här blir spännande. http://www.youtube.com/watch?v=olPav2VT_Js

Basko Believes
Johan Örjansson byter namn men är förstås lika fantastiskt. En av Sveriges bästa låtskrivare även om många inte vet om det. En av förra årets allra största upptäckter. http://open.spotify.com/user/fredrikwelander/playlist/73YOp9EKKz9uDem5HmTocS

Bernard et Bianca
Svärtan och energin i sången. Drivet i musiken. Jag är galet svag för sånt här sväng. Om någon mer än jag kommer ihåg ett band från Karlstads åttiotal som kallade sig All that jazz så förstår ni. http://www.liveatheart.se/2013/artister/bernard-et-bianca

Black River String Band
Banjo? Ståbas? Rötter? Ett sjujäkla driv? Jag kommer. http://www.liveatheart.se/2013/artister/black-river-string-band

BLK Noire
Snyggt, coolt och dystopiskt storstadspoppigt på skandinaviskt sätt. Fågel eller fisk? Jag vill se live för att avgöra. http://www.youtube.com/watch?v=7LFwZ-wTNYc

Bobby Sant
En värmlänning som växer för varje år. Efter förra årets Live at Hearts bjöds han över till Austin där han spelade och byggde relationer. Nu kommer han tillbaka med en ny samling låtar. Jag lyssnar gärna. http://www.liveatheart.se/2013/artister/bobby-sant

Catherine Traicos
Hon skriver fina låtar. Sjunger med känsla. Och hon åker från Australien för att vara med på Live at Heart. http://www.liveatheart.se/2013/artister/catherine-traicos

Country of Origin
Vi har sett dem på torg, i gathörn och parker. Jag och Camilla. Det har svängt som tusan. Sen försvann de, men här kommer en ny chans. Nu vet jag vad bandet heter det känns utmärkt tack. Ett ursprungligt sväng med munspel, fiol, akustiska gitarrer, banjo och sånt. Grymt. https://soundcloud.com/country-of-origin

David Södergren Hot Five
Minnen från tidigt nittiotal. Mitt Örebro. Kanske drar de mig till en scen där David Södergren Hot Five tar plats år 2013. http://www.liveatheart.se/2013/artister/davis-sodergrens-hot-five

Dead Man
När det är Live at Heart går vi och ser Dead Man. En sanning liksom. http://www.liveatheart.se/2013/artister/dead-man

The Din
Makalöst svängigt från Camden Town. Får mig som inte dansar att vilja svänga loss i köket på samma sätt som The Coral. Men frågan är om inte The Din känns ännu svängigare. Finns inte mycket som får mig att missa det här bandet när de kommer till Örebro och Live at Heart. Det låter som jag skulle vilja att mitt liv lät. http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=TuYlR3jzlcM#at=23

Ellen Sundberg
Black Raven är en fantastisk låt. Så fantastisk att jag måste kolla in Ellen Sundberg. http://www.liveatheart.se/2013/artister/ellen-sundberg

Factory Brains
Ett av Sveriges bästa liveband. Fortfarande något av en hemlighet. Fantastisk trio som larmar och gör sig till på ett sätt som få andra klarar av. Bluesrock? Tom Waits möter The Hives? http://www.youtube.com/watch?v=aOUSmyjRWEg

Fagervall/Björkenvall
En av har vunnit Idol. Den andra var med och startade Willy Clay Band. Båda har fantastiska röster. Hinner jag lyssnar jag. Ser fram emot att få höra ett helt album. http://www.liveatheart.se/2013/artister/fagervallbjorkenvall

The Fix
Snyggaste videon och snyggaste sångaren. Ville se det här bandet redan förra året, men missade. Ny chans i år. Tack. http://www.liveatheart.se/2013/artister/the-fix

Follow Him To The End of The Desert
Lite stenhård rap från Borlänge? Varför inte? http://www.liveatheart.se/2013/artister/follow-him-to-the-end-of-the-desert

The Glade
Jag har velat kolla in det här bandet tidigare. Hoppas prioritera dem i år. Skönt indievemod i americanaland. Fast svenskt. Melankoliskt och fint. http://theglade.bandcamp.com/album/come-running-the-collection

Good Harvest
Stämsång, finstämda melodier och akustiska gitarrer. Ska vi tjata lite om Simon, Grafunkel, First, Aid och Kit eller ska vi gå på konsert? http://www.liveatheart.se/2013/artister/good-harvest

Halden Electric
Ganska många av mina favoritmelankoliker kommer från Norge och spelar elektriferad, mörk, dämpad mollmusik med country- och bluesbotten. Ett av dem är Halden Electric där Anders Svendsen och hans band gjorde en fullkomligt fantastisk spelning på förra årets upplaga av Live at Heart. Finns inte en chans att jag missar det är bandet. http://open.spotify.com/artist/4yT3uPDRZXInEIpFTHbFaZ

House of Trees
Jazz? Folk? Ja, ett sabla urvsväng är vad jag hör. Tom Waits skulle kunna dyka upp på gästsång. http://houseoftrees.bandcamp.com/track/burn-it-down

I’m Kingfisher
Ensam man med gitarr som sjunger sorgliga sånger. Har vi hört det förut? Ja, men det som I’m Kingfisher (Thomas Jonsson) gör med sin gitarr och sin röst blir något större. http://www.liveatheart.se/2013/artister/im-kingfisher

LaDiDas
Punkpop eller något. Skön attityd eller bara på låtsas? Jag känner att jag vill veta. http://www.reverbnation.com/theladidas

Landstrom
Växelsång, vemod och vägar. En duo som gör musik som andas höst, kyla och hög luftfuktighet. The Walkabouts blir jag sugen på att lyssna på när jag lyssnat på Landstrom. Fint så det räcker. http://open.spotify.com/artist/58DNsDwL66PYFVPDPw5e1F

Like Swimming
Indiepop. Lätt som en fjäder på något sätt. Eller blandsaft. Men, det är ju liksom fint på något sätt och oerhört nära ett stort genombrott. Så låt oss syna hajpen före alla andra. http://www.youtube.com/watch?v=hJDaTzwQu-g#at=22

Louise Lemón
Mördarballader? Louise sjunger kolsvart på ett vackert sätt. Det känns som sveket, smärtan och sömnlösheten fått ett nytt soundtrack. Finns inte en chans att jag missar Louise Lemón på Live at Heart i år. http://open.spotify.com/artist/73jtPlWstz25MLzvVbgubO

Mathias Lilja
Oj vad jag har väntat, men snart är det dags sägs det. Mathias Lilja ska släppa album. Knasigt stark låtar och fina texter. Countrydoftande sväng och finfint pedal steel. http://www.liveatheart.se/2013/artister/mathias-lilja

ME THE TIGER
Pretto, dekadent och urbant på något sätt. Jag går igång på det här av samma skäl som jag går igång på IAMX. Inte för att det nödvändigtvis låter exakt lika. Men känslan är samma. http://www.youtube.com/watch?v=zXfoOCnFbhU

Meadows Ever Bleeding
Vi lämnar barn på samma skola jag och Christoffer. Jag såg några låtar med honom förra året på Live at Heart. I år vill jag se en hel konsert. Fint låter det. http://open.spotify.com/track/0WiU21nORI1JGS53qNn7RB

The Mighty Stef
Irländare på återbesök. Jag kommer kolla igen. http://www.liveatheart.se/2013/artister/the-mighty-stef

Mysteriet
Med ett sound från Kiss sjuttiotal och frustrerade texter om vår knasiga samtid blir jag lite intresserad av det här bandet. Vad kan de hitta på live? http://open.spotify.com/artist/3GbwRAsl3941hpYEHpxZfo

Oh My O
Egensinnig arty farty indiepop med klarinett och ståbas måste förstås föräras ett besök. Låter ju finfint. http://www.youtube.com/watch?v=TZtkFx5y6EA

Organ Donor
Orgel och ett skönt sväng. Det räcker så. http://www.liveatheart.se/2013/artister/organ-donor

Perry & The Travellers
Sydstatsrock från Hammarö. Härligt runda gitarrer, piano, munspel och stämsång. http://open.spotify.com/artist/0EzrMemtRDls1cxO14tLMl

Pete & The Poets
Eftersom de gjorde sommarens mest spelade låt i min värld kallar jag dem mitt nya favoritband. Ser fram emot att få höra de nya låtarna som ska släpas i höst. http://open.spotify.com/album/6AMdynCGWl212QfHyBF6D6

Roshambo
Powerpop från Karlskoga. Det sägs att det är bäst att se det här bandet nu, innan de försvinner till andra delar av världen. http://open.spotify.com/artist/2PWaa3juL5bhywAW38Vi3f

Sibyl Vane
Jag tar nog i för mycket om jag säger PJ Harvey. Men går och tittar trots det. För det här låter intressant. Den som döper ett album till Love, Holy Water and TV förtjänar en chans. http://open.spotify.com/artist/1QKG9rJBJQABT6roJgKWTn

Sister Chain & Brother John
Kanske det mest självklara att se på hela festivalen. Brittisk/Israelisk duo från Berlin som har ett uttryck som brädar det mesta. Går kanske inte att förklara bättre än de gör i den här videon. Stjärnor! http://www.youtube.com/watch?v=C815WsTcWaw

Ska’N’Ska
Baktakt och massor av blås. Ska det bli bra eller bara irriterande? Värt att prova.http://www.liveatheart.se/2013/artister/skanska

Verkar också utgått ur programmet.

Skånska funkkartellen
Funk från Skåne har ju svängt hejdlöst i många år med Damn! De här fyra utmanarna är maskerade och bara det känns värt. https://www.facebook.com/funkkartellen

Slow Fox
Hur mycket bra musik kommer från Västerbotten? Mycket. Slow Fox/Sofia Henricsson kliver på i samma spår som Isolation Years och The Perishers men med en tyngre americanagrund. http://www.liveatheart.se/2013/artister/slow-fox

State of Grace
Hype. Omtalat liveband. På gränsen till det stora genombrottet sägs det. Powerpop. Jag kollar. http://open.spotify.com/album/5gK7cCxJD5LvBgBZTYA0Tg

Stefany June
Tysk popmelankoli är sorgligt underskattad i Sverige. Så varför inte ge den en chans? Stefany June från Bielefeld tar sig in i mitt program åtminstone. http://open.spotify.com/artist/1NkAcgpdxBDxnDKEOveREA

Tiny Tornado
Fint låtskrivande, växelsång och stämmor. Tiny Tornado känns lockande. http://www.tinytornado.se/#!media/c10tw

 

We met tomorrow
Starka melodier i Rootsy-land. Vill se. http://open.spotify.com/artist/3qwygTfVfnTOhkK8GUbMfQ

WEA
Snyggt. Latinoindiepop. Typ. http://open.spotify.com/artist/2Mfhr96H8vJR1T8dZ6Z4ON

Sen blir det ju rockabillykväll nånstans. Och det skulle vara fint om någon tar med mig på något jag inte vet att jag vill se. Plus seminarier, samtal och massor av tumlande. Live at Heart 2013 – vi ses. Örebro kommer att svänga hejdlöst de här dagarna. Kom och var med du också!

Det allra bästa är ju mötet. För mig är Live at Heart som en Almedalsvecka. Och när vi ses i gathörn, framför scener och i biotsittningar händer det bra saker. Så häng med.