Snacka stad: Barnen är bäst

snackastad

Rikssalen är fullsatt. Kvinnor och män som på olika sätt jobbar med, eller är engagerade i, stadens utveckling har samlats. Här finns arkitekter, samhällsplanerare, fastighetsägare, entreprenörer, lärare, politiskt förtroendevalda, tjänstemän och andra. Just idag känns det som att de flesta är lite extra intresserade.

snackastad2I dag får vi lyssna på barn och ungdomar. Två barn från förskolan Blåklinten berättar målande med hjälp av sin ateljérista Karin om några stora och tydliga kartor de ritat över staden. En av de griper tag i mig lite extra. Det är ett stort pappersark som är fullt av vägar, filer och parkeringsplatser. Längst upp, liksom i marginalen, ligger Örebro slott. Centrum av staden, förpassat till utkanten av trafiken. Så ser jag den kartan, även om jag inte kan vara säker på att det var så den ritades. Men, det väcker tankar inne i mig.

Två killar som går i andra klass kopplar in en iPad och visar en stad de håller på att bygga i Minecraft. Med en fascinerande självklarhet visar de sina skapelser. Hus, bastu, kungligt finhus, ett stort fartyg och ett väldigt högt hotell. Det är mycket vatten och vyer. En stad som är under utveckling. Inspirerande.

Ett gäng elever från Risbergska visar en film de producerat. En film där unga människor berättar om sitt Örebro. Igen slås jag av hur viktigt det är att vi pratar om de här sakerna. Håller det offentliga rummet, stadens torg, parker, trottoarer och mötesplatser på att sluta vara relevant för unga människor? Känner sig ungdomar respekterade i mötet med oss andra?

En grupp ungdomar från estetprogrammet på Karoliska skolan som arbetat tillsammans med konstnären Stefan och bildläraren Nina visade sin modell och Vision Olaigatan. De har arbetat i olika grupper och presenterat ett spännande förslag på hur denna pulsåder skulle kunna gestaltas. Det var mycket intressant att lyssna på ungdomarnas samtal om hur de kommit fram till sin vision.

De närmare hundra deltagarna diskuterade sedan två övergripande frågeställningar:

Om du fick bestämma helt själv, vad skulle du göra med staden för att den ska bli bättre?

Om du fick bestämma helt om en särskild plats i staden, inomhus eller utomhus, vilken skulle det vara? Vad skulle du göra med den?

Dessutom kunde deltagarna sätta nålar på en Örebrokarta (i form av ett enormt flygfoto) för att markera sina favoritplatser. En röd tråd, eller kanske snarare blå, var vattnet. För mig blev det väldigt uppenbart hur viktigt vattnet är för många människor. Det återkom i barnen och ungdomarnas berättelser, och syntes också tydligt när vi andra svarade på frågor och placerade nålar på karta.

Innan vi avslutade hann vi dessutom höra ett kort men väldigt innehållsrikt föredrag om demokrati, det offentliga rummet och gatukonsten, signerat Tobias Barenthin Lindblad. Mycket inspirerande och jag tänker att vi nog behöver samtal som Snacka stad väldigt mycket just nu.

Jag tycker mycket om Snacka stad. Det är ett innehållsrikt, modigt, spänstigt och inspirerande samtal som utvecklas just nu. Jag är tacksam till att Stadsbyggnadskontoret, Sweco och White arkitekter tagit initiativ till det och att allt fler bjuds in och tar del av de diskussioner som förs. Vi behöver det här samtalet och jag ser fram emot att barn och unga blir en del av det på ett mer långsiktigt sätt. Jag tror att det är möjligt när det finns kloka och inbjudande arkitekter som Jonas Kjellander i samtalet.

Vi har inget att förlora på att lyssna mer på barn och ungdomar. De ska leva i framtidens Örebro. En stad som är bra för barn kommer att vara bra för oss alla. Det är inte så svårt. Vi kan börja med att läsa och förstå FN:s barnkonvention och erkänna att den gäller även här.

Snacka stad. En grej att dubbelgilla.

Comments are closed.